linnwigenstam

26 juni

Om minde än 24 timmar är jag tillbaka i min älsklings famn. Och precis som alla gånger tidigare vi varit ifrån varandra minst en vecka så känns det overkligt. Så fort han åker är det som att jag går runt i en dimma. Tittar på klockan ungefär varannan kvart. Konstant letande efter ett tidsfördriv.

Denna veckan har ändå gått ganska snabbt eftersom jag jobbade halva. Jag hade gärna jobbat hela midsommarhelgen också bara för att men nu blev det ju inte så.

Hur som helst så känns det overkligt. Att jag kan få sova med honom igen. Titta på honom när jag vill och få en puss och en kram när jag behöver det. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag vara sjukt nervös, titta på klockan var femte minut redan två timmar innan han ska komma hem och klaga över att tiden går långsamt. Jag kommer vara så där enormt nervös ända tills han kommer innanför dörren, och då kanske det kommer en tår eller två.. Och jag vet att jag känner mig själv rätt.

Jag har längtat hela veckan, och imorgon kommer han äntligen hem. Det känns bra.







Jag saknar dig ♥